Att aldrig kunna bli mamma.. Förlåt ..
Den tanken slår mig gång på gång o ja blir sjukt deprimerad ja kunde vari mamma till en bebis som ja hade bf på den 6 februari 2008. Just nu har jag legat o tänkt på det ett tag o vill bara få allt ur mig. Visst hela grejjen var inte rätt I know ja var bara 17 år och dessutom drack ja under graviditeten men de var innan ja visste att ja var på smällen. De var dessutom på en fest som en kåt kille som äcklade sig framför oss som jag kände det de bara slog mig som en blixt ifrån himmelen - HJÄLP JAG ÄR GRAVID. Jag testade mig veckan efter på ungdomsmottagningen eftersom ja var försenad o vela att de skulle bli hemligt så att ingen skulle se mig köpa ett test osv. Hur som helst ja hade praktik då o de var i slutet utav terminen (1an på textil) o ja stack dit nervös som fan var jag o ja hade inget sagt till någon förutom min bästa vän o de som va på festen då eftersom ja råka säga de lite högt. Hon var trevlig som mötte upp mig o hon sa att det säkert bara var stress o att ja nog kunde vara lugn ( ja var 6 dagar försenad bara ) men sen ser ja hennes min ändras när hon kollar på testet o hon säger:
- Men oj då här ser vi två streck. Jag kan ringa till mottagningen i Gävle och boka en abort tid direkt så är detta lilla missöde borta ur världen.
Jag blev helt kallsvettig o ja som redan visste att det skulle bli positivt fick en chock, ja kände mig svimfärdig o äcklad av hon som vela döda "den som bodde i min mage". Jag sa inget utan ja reste mig o 2 andra tanter kom in och fråga hur det var fatt om ja vela ha vatten för ja var lik blek. Men ja bara gick.... Jag gick till praktiken o fortsatte som vanligt o försökte att inte tänka nått på det ja just fått reda på. En kompis som just blivi mamma kom förbi praktiken för att hon skulle ha blåttsidenband till sin son som skulle döpas. Ja berättade det för henne o vi pratade lite o hon sa att ja skulle göra det ja tyckte kändes rätt.
Men jag visste ju inte ja hade sån himlans panik, ja ringde "pappan till den" han var ute nånstans o han blev väll lika chockad som jag ( ja trodde inte ens att ja kunde bli gravid o här stod ja med en sak i magen ). Han var allt mer än trevlig han vela bara att ja skulle göra abort.
Jag väntade ett antal veckor jag fäste mig snabbt för det ja hade i magen hela kroppen förändrades ja hatade all mat ja en gång älskat min bröst blev som bomber ja gick från A - kupa till D - kupa och jag spydde hela tiden efter jag ätit på morgonen på kvällen. Det enda som hjälpte mig var cocacola o citron. Jag verkligen rasade i vikte..
Jag hade panik o ingen kunde hjälpa mig ja kunde verkligen inte prata med någon alla sa promt abort min bästa vän hon lyssnade men ja sa nog inte så himla mkt till henne om just det mest om annat I guess.
Jag grät varenda dag varenda kväll o varje gång jag var ensam jag vela inte göra abort men jag visste att slutligen var ja ju tvungen ja va 17 o trodde ja skulle hamna på gatan om nån fick veta eller om ungen kom till världen de var helt enkelt inte rätt o pappan skulle inte hjälpa till..
Stack till sthlm med mamma o gick på grönan o tillbringade nån vecka där o spydde hela tiden av all mat ja hatade grillat när ja var gravid ja mådde illa av bara tanken de värsta va att vi åt det varenda dag..
När vi va på grönan tänkte ja hela tiden på skyltarna som säger att gravida inte ska åka osv..
Jag gråter när jag tänker på det ja får panik vill bara spola tillbaka tiden.
Hur som helst tiden gick o ja kontaktade slutligen ungdomsmottagningen ja hade bestämt mig för att behålla bebisen. Ja kom dit o alla vär jätte trevliga men på en gång min graviditet kom upp så sa de direkt du är för ung och för oansvarig du skulle aldrig någonsin klara av ett barn och är pappan med i bilden nej troligen inte eftersom han inte är här nu jag ringer gävle sjukhus så får du åka dit sen får du komma hit och prata med en kurator..
Jag sket i kuratorn men åkte till gävle minns att ja satt o väntade länge o mådde skit illa vilket läkaren med en gång såg hur som där gjorde dem ultraljud han vred bort skärmen och de bilder han tog skynda han gömma för mig... Han frågade mig när ja skulle göra aborten, jag blev tyst o sen gick ja mina tårar kvävde mig alla vela döda mitt barn ='( så kände jag exakt jag kände den där lilla saken som växte inom mig ja var så himla fäst det var en del utav mig.
Han sa ialfl innan ja gick att jag var i vecka 7 o att de var bråttom om ja vela göra en medicinsk abort..
Ja hade nån blödning när ja kom hem o trodde de va missfall men nej de va tydligen vanligt efter sånt ultraljud suck annars hade allt vari ur världen..
Jag försökte skjuta allt bakom mig o ja åkte med pappa o några av min familj till några tremänningar i göteborg. Bilresan var skit ja spydde nån gång o dagen efter när ja vaknade så sprang ja genom rummet ( vi bodde i nån stuga ) o spydde med öppen dörr, ja sa att ja var åksjuk sen igår så ingen brydde sig istället köpte vi åksjukepiller å stack på liseberg. Tänkte även på grav.skyltarna där men åkte ialfl..
Sen kom vi hem o ja la mig i min säng o vela dö ja bara önskade att ja skulle dö tillsammans med mitt barn (el embryo). så ja slapp allt detta.
Men så gick tiden o ja förstod tillslut att detta går inte ja skulle vara självisk om ja behöll men hur fan kan man vara självisk att låta en människa komma till världen? Jo tydligen enligt alla andra så kan man de..
Ja sammlade krafter o gjorde samtalet..
Hon jag pratade med var jätte trevlig o hon berätta att ja lära göra abort redan nästa dag en kirurgisk o att ja skulle vara sövd. Hade ja väntat en dag till hade ja fått käka piller som dödar o sen föder man ut det o de känns som en vanlig förlossning med värkar osv..
Men ja fick komma in redan samma dag o fick ta blodprov så de skulle kunna veta min blodgrupp osv o sen fick ja piller som ja skulle ta 3 timmar före aborten dagen efter då ( en fredag) o en tvål ja skulle tvätta mig med samma kväll o morgonen när allt skulle ske.
När vi åkte o handla ringde ja mamma som bor i sthlm o berätta att ja skulle göra en abort o att ja va gravid ja började gråta när ja berättade det. Hon sa med detsamma att hon skulle komma o vara med mig.
Dagen D...
Jag gick upp hade inte sovit en blund bara gråtit hela natten duschade med de där grejjset tog pillren 3 timmar innan själva aborten nu fanns de ingen återvändo. Efter ett tag började ja blöda o ja hade så jävla ont det kändes som 1000 knivar som hackade min mage hela tiden ja kunde verkligen inte sitta o ja va sjukt yr.
Mamma kom som hon lovat hon o mormor skjutsade mig i porshe te sjukhuset i gävle.
De fick inte följa med in så de åkte o shoppa eller nå dylikt what so ever..
Jag följde med en sköterska som gav mig nå fult linne o en burk med piller o skiiit lite vatten ja som inte ens kan svälja piller med en kanna vatten.
Jag tuggade sönder åksjukepillret o sen berätta ja att ja inte kan svälja piller så hon fixa det att de skulle finnas med i nå dropp ja skulle få sen.
Ja fick lägga mig i en säng o sen skjutsa de in mig i operations salen o ja fick lägga mig på nån konstig britts o sen börja de ta lite värden o spänna fast mina armar o ben o sätta i dropp osv.
Men precis när de skulle börja med dropp o sånt kom ett akut kejsarsnitt in o de fråga om de kunde ta henne föra, ja sa självklart ja.
Hur som så skjutsa de mig till uppvaket där ja fick ligga o verkligen lida ja låg o grät av smärtorna men ja vela dö för nu va ja en mördare...
3 timmar senare så var de min tur 3 TIMMAR :S..
De la mig återigen på brittsen spände fast mig o berättade att efter detta när ja vaknar o de ska lägga mig i sängen kommer ja somna med en gång o sen kommer ja inte ens komma ihåg det att de väckt mig alltså.
De spände fast mig o satte på nå grejjer på"min kropp o stack en stor nåljävel i min hand så ja kände mig helt yr ja trodde det var sömnmedlet för ja blev helt lugn o kände ingenting inte ens min egna andning.
Men de va tydligen bara lokalbedövningen som gick genom hela kroppen för att de inte skulle kännas nått sen med sömnmedlet.
Hur som så sa en sköterska att ja skulle låtsas att ja låg på en strand med eb drinnk.
123456789 varför somnar ja ibnte tänkte ja fan kanske de tror att ja sover o börjar nu?
Pang svart,
Vaknade på uppvaket fattade nada var fan var ja varför me alla dessa sjuka människor o varför har ja en grejj på mitt finger som piper o varför gör det så jävla ont?
Ja hade nå bandageliknande skit runt mig men de va blod i hela sängen endå.
Ja somnade om o vaknade på en annan plats i rummet brevid en tjej som hade sin mage öppen tror hon hade cancer eller nå :S.
sen vela ja hem så ja fick gå upp men ja ramla ihop o fick ligga kvar ändå de hade glömt att ge mej nån spruta.
De kom en sköterska efter ett tag som gav mig sprutan i benet så hela kroppen spände sig fick den bara för min udda blodgrupp så att min blod skulle lagra sig eller nå liknande minns inte.
Sen drog hon ur droppen o ja fick gå till toaletten o byta om när ja kom in på toan insåg ja hur blodig jag verkligen var o ja svimmade där inne ja rammlade ihop o allt vart mörkt.
Vaknade bytte om o tvättade av mig blod.
Sen fick ja dricka stark saft den godaste någonsin o äta kaker eller nå"bara för att höjja blodsocckret men ja kunde inte äta så saft dög bra för mig.
Sen kom mamma o mormor o hämtade mig o ja fick åka hem..
Efter detta så fick ja komplikationer de sa att om ja skulle ha ont i helgen så lära ja åka in te akuten.
Jaa hade ont i flera veckor/månader men ja åkte aldrig in o ja blödde som en gris vilket inte va normalt.
Ja hade en massa problem o fick kika upp de o hon sa att ja kunde vara steril att nått gått snett men att man aldrig vet.
Men jag vet att ja inte kmr få nå barn ja kmr aldrig få den chansen igen för ja tog den inte när ja fick den.
så nu är ja typ steril då....
vill sjukt gärna ha barn i framtiden men de funkar inte så.. hatar när min familj tjatar om barn ja måste allltid låssas att ja inte vill ha barn för ja har inget sagt ännu.. men skit samma inget är 100% längre.. de får reda på de förr eller senare..
ja får skylla mig själv men ja hoppas andra slipper vara med om detta o ja hoppas folk kan förstå att som ung kan man vara mamma man klarar av det...
förlåt att ja inte kunde bli din mamma <3
- Men oj då här ser vi två streck. Jag kan ringa till mottagningen i Gävle och boka en abort tid direkt så är detta lilla missöde borta ur världen.
Jag blev helt kallsvettig o ja som redan visste att det skulle bli positivt fick en chock, ja kände mig svimfärdig o äcklad av hon som vela döda "den som bodde i min mage". Jag sa inget utan ja reste mig o 2 andra tanter kom in och fråga hur det var fatt om ja vela ha vatten för ja var lik blek. Men ja bara gick.... Jag gick till praktiken o fortsatte som vanligt o försökte att inte tänka nått på det ja just fått reda på. En kompis som just blivi mamma kom förbi praktiken för att hon skulle ha blåttsidenband till sin son som skulle döpas. Ja berättade det för henne o vi pratade lite o hon sa att ja skulle göra det ja tyckte kändes rätt.
Men jag visste ju inte ja hade sån himlans panik, ja ringde "pappan till den" han var ute nånstans o han blev väll lika chockad som jag ( ja trodde inte ens att ja kunde bli gravid o här stod ja med en sak i magen ). Han var allt mer än trevlig han vela bara att ja skulle göra abort.
Jag väntade ett antal veckor jag fäste mig snabbt för det ja hade i magen hela kroppen förändrades ja hatade all mat ja en gång älskat min bröst blev som bomber ja gick från A - kupa till D - kupa och jag spydde hela tiden efter jag ätit på morgonen på kvällen. Det enda som hjälpte mig var cocacola o citron. Jag verkligen rasade i vikte..
Jag hade panik o ingen kunde hjälpa mig ja kunde verkligen inte prata med någon alla sa promt abort min bästa vän hon lyssnade men ja sa nog inte så himla mkt till henne om just det mest om annat I guess.
Jag grät varenda dag varenda kväll o varje gång jag var ensam jag vela inte göra abort men jag visste att slutligen var ja ju tvungen ja va 17 o trodde ja skulle hamna på gatan om nån fick veta eller om ungen kom till världen de var helt enkelt inte rätt o pappan skulle inte hjälpa till..
Stack till sthlm med mamma o gick på grönan o tillbringade nån vecka där o spydde hela tiden av all mat ja hatade grillat när ja var gravid ja mådde illa av bara tanken de värsta va att vi åt det varenda dag..
När vi va på grönan tänkte ja hela tiden på skyltarna som säger att gravida inte ska åka osv..
Jag gråter när jag tänker på det ja får panik vill bara spola tillbaka tiden.
Hur som helst tiden gick o ja kontaktade slutligen ungdomsmottagningen ja hade bestämt mig för att behålla bebisen. Ja kom dit o alla vär jätte trevliga men på en gång min graviditet kom upp så sa de direkt du är för ung och för oansvarig du skulle aldrig någonsin klara av ett barn och är pappan med i bilden nej troligen inte eftersom han inte är här nu jag ringer gävle sjukhus så får du åka dit sen får du komma hit och prata med en kurator..
Jag sket i kuratorn men åkte till gävle minns att ja satt o väntade länge o mådde skit illa vilket läkaren med en gång såg hur som där gjorde dem ultraljud han vred bort skärmen och de bilder han tog skynda han gömma för mig... Han frågade mig när ja skulle göra aborten, jag blev tyst o sen gick ja mina tårar kvävde mig alla vela döda mitt barn ='( så kände jag exakt jag kände den där lilla saken som växte inom mig ja var så himla fäst det var en del utav mig.
Han sa ialfl innan ja gick att jag var i vecka 7 o att de var bråttom om ja vela göra en medicinsk abort..
Ja hade nån blödning när ja kom hem o trodde de va missfall men nej de va tydligen vanligt efter sånt ultraljud suck annars hade allt vari ur världen..
Jag försökte skjuta allt bakom mig o ja åkte med pappa o några av min familj till några tremänningar i göteborg. Bilresan var skit ja spydde nån gång o dagen efter när ja vaknade så sprang ja genom rummet ( vi bodde i nån stuga ) o spydde med öppen dörr, ja sa att ja var åksjuk sen igår så ingen brydde sig istället köpte vi åksjukepiller å stack på liseberg. Tänkte även på grav.skyltarna där men åkte ialfl..
Sen kom vi hem o ja la mig i min säng o vela dö ja bara önskade att ja skulle dö tillsammans med mitt barn (el embryo). så ja slapp allt detta.
Men så gick tiden o ja förstod tillslut att detta går inte ja skulle vara självisk om ja behöll men hur fan kan man vara självisk att låta en människa komma till världen? Jo tydligen enligt alla andra så kan man de..
Ja sammlade krafter o gjorde samtalet..
Hon jag pratade med var jätte trevlig o hon berätta att ja lära göra abort redan nästa dag en kirurgisk o att ja skulle vara sövd. Hade ja väntat en dag till hade ja fått käka piller som dödar o sen föder man ut det o de känns som en vanlig förlossning med värkar osv..
Men ja fick komma in redan samma dag o fick ta blodprov så de skulle kunna veta min blodgrupp osv o sen fick ja piller som ja skulle ta 3 timmar före aborten dagen efter då ( en fredag) o en tvål ja skulle tvätta mig med samma kväll o morgonen när allt skulle ske.
När vi åkte o handla ringde ja mamma som bor i sthlm o berätta att ja skulle göra en abort o att ja va gravid ja började gråta när ja berättade det. Hon sa med detsamma att hon skulle komma o vara med mig.
Dagen D...
Jag gick upp hade inte sovit en blund bara gråtit hela natten duschade med de där grejjset tog pillren 3 timmar innan själva aborten nu fanns de ingen återvändo. Efter ett tag började ja blöda o ja hade så jävla ont det kändes som 1000 knivar som hackade min mage hela tiden ja kunde verkligen inte sitta o ja va sjukt yr.
Mamma kom som hon lovat hon o mormor skjutsade mig i porshe te sjukhuset i gävle.
De fick inte följa med in så de åkte o shoppa eller nå dylikt what so ever..
Jag följde med en sköterska som gav mig nå fult linne o en burk med piller o skiiit lite vatten ja som inte ens kan svälja piller med en kanna vatten.
Jag tuggade sönder åksjukepillret o sen berätta ja att ja inte kan svälja piller så hon fixa det att de skulle finnas med i nå dropp ja skulle få sen.
Ja fick lägga mig i en säng o sen skjutsa de in mig i operations salen o ja fick lägga mig på nån konstig britts o sen börja de ta lite värden o spänna fast mina armar o ben o sätta i dropp osv.
Men precis när de skulle börja med dropp o sånt kom ett akut kejsarsnitt in o de fråga om de kunde ta henne föra, ja sa självklart ja.
Hur som så skjutsa de mig till uppvaket där ja fick ligga o verkligen lida ja låg o grät av smärtorna men ja vela dö för nu va ja en mördare...
3 timmar senare så var de min tur 3 TIMMAR :S..
De la mig återigen på brittsen spände fast mig o berättade att efter detta när ja vaknar o de ska lägga mig i sängen kommer ja somna med en gång o sen kommer ja inte ens komma ihåg det att de väckt mig alltså.
De spände fast mig o satte på nå grejjer på"min kropp o stack en stor nåljävel i min hand så ja kände mig helt yr ja trodde det var sömnmedlet för ja blev helt lugn o kände ingenting inte ens min egna andning.
Men de va tydligen bara lokalbedövningen som gick genom hela kroppen för att de inte skulle kännas nått sen med sömnmedlet.
Hur som så sa en sköterska att ja skulle låtsas att ja låg på en strand med eb drinnk.
123456789 varför somnar ja ibnte tänkte ja fan kanske de tror att ja sover o börjar nu?
Pang svart,
Vaknade på uppvaket fattade nada var fan var ja varför me alla dessa sjuka människor o varför har ja en grejj på mitt finger som piper o varför gör det så jävla ont?
Ja hade nå bandageliknande skit runt mig men de va blod i hela sängen endå.
Ja somnade om o vaknade på en annan plats i rummet brevid en tjej som hade sin mage öppen tror hon hade cancer eller nå :S.
sen vela ja hem så ja fick gå upp men ja ramla ihop o fick ligga kvar ändå de hade glömt att ge mej nån spruta.
De kom en sköterska efter ett tag som gav mig sprutan i benet så hela kroppen spände sig fick den bara för min udda blodgrupp så att min blod skulle lagra sig eller nå liknande minns inte.
Sen drog hon ur droppen o ja fick gå till toaletten o byta om när ja kom in på toan insåg ja hur blodig jag verkligen var o ja svimmade där inne ja rammlade ihop o allt vart mörkt.
Vaknade bytte om o tvättade av mig blod.
Sen fick ja dricka stark saft den godaste någonsin o äta kaker eller nå"bara för att höjja blodsocckret men ja kunde inte äta så saft dög bra för mig.
Sen kom mamma o mormor o hämtade mig o ja fick åka hem..
Efter detta så fick ja komplikationer de sa att om ja skulle ha ont i helgen så lära ja åka in te akuten.
Jaa hade ont i flera veckor/månader men ja åkte aldrig in o ja blödde som en gris vilket inte va normalt.
Ja hade en massa problem o fick kika upp de o hon sa att ja kunde vara steril att nått gått snett men att man aldrig vet.
Men jag vet att ja inte kmr få nå barn ja kmr aldrig få den chansen igen för ja tog den inte när ja fick den.
så nu är ja typ steril då....
vill sjukt gärna ha barn i framtiden men de funkar inte så.. hatar när min familj tjatar om barn ja måste allltid låssas att ja inte vill ha barn för ja har inget sagt ännu.. men skit samma inget är 100% längre.. de får reda på de förr eller senare..
ja får skylla mig själv men ja hoppas andra slipper vara med om detta o ja hoppas folk kan förstå att som ung kan man vara mamma man klarar av det...
förlåt att ja inte kunde bli din mamma <3
Kommentarer
Trackback
