Varför mår man dåligt över någon man ändå inte älskat?
Varför mår man dåligt över någon man ändå inte älskat? Jag kan inte förstå hur jag kan falla för de killar jag gör? Eller faller jag ens? Jag har aldrig älskat någon förutom min familj o mina vänner, men aldrig någon kille.
Visst det har ändå varit svårt att lämna en del personer, för man kämpar så hårt för att det ska fungera men ens hjärta o ens inre säger hela tiden stop det här är fel sluta.
Men ändå gör jag samma misstag hela tiden hoppar in i förhållanden med folk ja inte känner mer kännslor för en som vänner. Men ja ger dem en chans ialfl, fast allting slutar ändå lika, mina kännslor kommer ikapp o ja kan inte ljuga för mig själv nå mer, ja kan inte vara med någon jag inte älskar.
En sak jag har tänkt på att om man inte älskar den andra personen så kan man till o med känna sig äcklad utav henne/honom av någon annledning.. Så brukar jag känna..
Nu har jag bestämt mig för att inte träffa killar som enbart är ute efter förhållanden. Alltså det är inte för att jag är ute efter sex för det är jag absolut inte, men vänskap. Varför kan man inte bara träffas o umgås som vänner? Och om man får kännslor för den andra o den för en själv då kan man väll försöka? Då känner man ju varandra på en annan nivå än om man bara börjar dejta med detsamma. Jag har också lärt mig att jag tänker inte ändra mig för någon annan, ja kan inte leva ett dubbelliv som en annan person, för vem kan göra det? Jo kanske dem med hjärtan utav sten eller om man verkligen har en bra annledning. Men det har inte jag, bara den andres vilja. Jag vet ja har svårt att visa kännslor för någon, och för det mesta brukar killar tycka att det är jobbigt.
Men jag gör det inte med flit, jag kan inte tvinga mig själv att få kännslor för någon, varför kan inte folk vänta bara? Ge mig tid? Allt behöver inte ske på en vecka. Jag tycker att om man säger att man älskar någon så fort utan att ens känna personen, då menar man de inte, då älskar man honom/henne inte. Så är det bara, lika om man pratar skit om personen eller stör sig på en massa, eller ligger med andra då kan man inte heller älska den andra personen.
Ingen är vard att sörja över när det gäller dumma ex.
I fortsättningen tänker ja bara träffa sånna som har samma värderingar sånna som har släppt sina ex och sånna som vill vänta med sex. Sånna som kan träffas som vänner, vad förlorar man på det? Ingenting alla behöver vänner..
Tjingeling
Visst det har ändå varit svårt att lämna en del personer, för man kämpar så hårt för att det ska fungera men ens hjärta o ens inre säger hela tiden stop det här är fel sluta.
Men ändå gör jag samma misstag hela tiden hoppar in i förhållanden med folk ja inte känner mer kännslor för en som vänner. Men ja ger dem en chans ialfl, fast allting slutar ändå lika, mina kännslor kommer ikapp o ja kan inte ljuga för mig själv nå mer, ja kan inte vara med någon jag inte älskar.
En sak jag har tänkt på att om man inte älskar den andra personen så kan man till o med känna sig äcklad utav henne/honom av någon annledning.. Så brukar jag känna..
Nu har jag bestämt mig för att inte träffa killar som enbart är ute efter förhållanden. Alltså det är inte för att jag är ute efter sex för det är jag absolut inte, men vänskap. Varför kan man inte bara träffas o umgås som vänner? Och om man får kännslor för den andra o den för en själv då kan man väll försöka? Då känner man ju varandra på en annan nivå än om man bara börjar dejta med detsamma. Jag har också lärt mig att jag tänker inte ändra mig för någon annan, ja kan inte leva ett dubbelliv som en annan person, för vem kan göra det? Jo kanske dem med hjärtan utav sten eller om man verkligen har en bra annledning. Men det har inte jag, bara den andres vilja. Jag vet ja har svårt att visa kännslor för någon, och för det mesta brukar killar tycka att det är jobbigt.
Men jag gör det inte med flit, jag kan inte tvinga mig själv att få kännslor för någon, varför kan inte folk vänta bara? Ge mig tid? Allt behöver inte ske på en vecka. Jag tycker att om man säger att man älskar någon så fort utan att ens känna personen, då menar man de inte, då älskar man honom/henne inte. Så är det bara, lika om man pratar skit om personen eller stör sig på en massa, eller ligger med andra då kan man inte heller älska den andra personen.
Ingen är vard att sörja över när det gäller dumma ex.
I fortsättningen tänker ja bara träffa sånna som har samma värderingar sånna som har släppt sina ex och sånna som vill vänta med sex. Sånna som kan träffas som vänner, vad förlorar man på det? Ingenting alla behöver vänner..
Tjingeling
Kommentarer
Trackback
