Alla är värda att vara lyckliga.



Egentligen hur man än vrider och vänder på det så förtjänar alla att vara lycklig vad man än har gjort. Ingen är perfekt och ingen kommer heller att bli det. Alla förtjänar en andra chans oavsätt orsak. Jag har lätt att förlåta, o jag har sjukt svårt att släppa personer ur mitt liv, för alla har vi våra minne tillsammans en del som man vill uppleva igen. Det kan vara roliga stunder eller spännande upplevelser ja vad som helst. De personer som jag ändå släpper taget om till slut får ändå en andra chans på nått höger eller vänster, jag vet inte varför, ja kan inte rå för det att jag gör så. Kanske är det för att jag tänker på vad jag själv gjort och att jag själv inte är perfekt eller att ja själv inte valt rätt utväg alla gånger. Jag har ljugit jag har svikit jag har varit otrogen ( fast det var för länge sen och ABSOLUT INTE emot Mattias för jag skulle aldrig någonsin kunna vara otrogen emot honom ) Mot min första pojkvän ni vet "the one" han var jag otrogen imot när jag fick reda på att han varit med andra + att jag såg mitt framför mina ögon när han kysste o smekte en annan tjej :S. Så jag kysste en utav han vänner o sen gjorde jag slut helt enkelt ångrade som fan mitt val för jag mådde som jag förtjänade jag mådde skit visst jag hade bara kysst en annan men ändå ja kände mig som en kriminell. Andra gången hade jag en jätte snäll pojkvän han gjorde absolut inget dumt mot mig och antagligen skulle han inte heller göra det, han var dock otrogen emot sin flickvän när jag började träffa honom vilket ja aldrig visste ( att han redan hade flickvän alltså ) men jag fick reda på det sen för hon blev en sjuk psykopat som försökte förpesta våra liv. Men ialfl när ja o han varit tillsammans ett litet tag så var ja ute med några vänner o där kommer en sjukt snygg kille o va fan gör ja? jo vi kysstes o sen förljde vi (ja o mina vänner) till hans hotellrum o fortsatte kyssas. Han vela att ja skulle stanna kvar men ja kunde inte.. Ja tog första bästa buss min kille ringde o förstod att nått var på tok så han hoppa på min buss ( vi bor/bodde på samma väg fast en bit ifrån varandra ) han vägrade hoppa av bussen han följde med hem till mig, ja mådde skit dåligt men ja fick skylla mig själv, ja tyckte så himla synd om honom ja sa rakt ut - Jag har varit otrogen ikväll det är slut..... Det regnade ute och ja bor ju vid en skog han sprang in dit satte sig på en sten o grät jag höll om honom ett tag medans han berättade att han förlät mig o att vi skulle glömma allt bara ja inte lämnade honom. Men jag visste innerst inne att det skulle aldrig funka ja menar ja kysstes o inte sånt där oskyldigt kyssandes heller så ja sprang hem o han efter. Vi satt i mitt garage o grät hela natten han vela inte gå men tillslut tvinga ja honom då när ja lagt mig ringde han upp ja hörde en massa bilar som tutade o han sa att om ja inte tar tillbaka honom skulle han fortsätta gå o blunda mitt i vägen sen bröts det...
Han förlät mig men ja förlät aldrig mig själv efter detta så fortsätte vi träffas fast som vänner.

Jag tänkte så här efter detta "en gång otrogen = alltid otrogen" visst ja har bara kysst andra men de är lika dumt som att ha sex med nån annan, sånna saker ska man endast dela med den person man är tillsammans med. Jag tänkte ialfl så o fick panik ja vågade inte träffa någon annan utifall att jag skulle råka vara otrogen igen.

Men jag träffade en annan kille han verkade hur underbar som helst osv. Men han gjorde en sak emot mig som jag aldrig kommer kunna glömma ja känner mig smuttsig bara jag tänker på det o vetskapen om att min familj vet om det, och vetskapen om att han kan dyka upp var som helst..Men det har jag varit orolig över så himla länge att jag inte orkar nå mera, annledningen till att jag drog upp honom är för att han har påverkat mitt liv på så många sätt. Han var verkligen som en ängel när vi träffades från start då, men han gjorde mitt liv till ett helvete när vi återförenades o ja svimmade i hans lägenhet han utnyttjade situationen totalt.. Efter det så kunde jag inte lita på någon, ja hade en pojkvän när detta hände o utan han hade ja gått under, han var den som ja verkligen klamrade mig fast vid o min familj älskar honom. Men ja hade bara vänskapliga kännslor för honom o så är det ännu även om vi inte ses längre.

Hur som helst det fick mig att sluta lita på killar för jag var så jävla korkad ja borde ha insett att han inte var bra men det kunde jag inte fören det var försent.

Jag var verkligen rädd för att sova hos killar efter detta eller att ens umgås med dem på kvällarna, men jag gjorde ett undantag o träffade en kille o blev gravid. Ja har ingen lust att dra upp honom, men efter det här så förstod ja verkligen att jag bara är ett object i andras ögon nån man kan ligga med o sen dra en person vars känslor man inte behöver bry sig om.

Jag slutade tro på mig själv jag gick ner i en depperiod o lät alla behandla mig som de vela ja hade miljoner one night stands (känns de som). Ja älskade inte mig själv ja hatade mitt liv jag hatade alla jag tyckte sjukt synd om mig själv o kapade en massa kontakter. Men sen dök en ny person upp i mitt liv han fick mig att må bra vi hoppade in i ett förhållande o var med varenda dag från första dagen vi träffades. Jag vet inte om jag var kär påriktigt tror mest att jag bara längtat efter alla söta ord alla uppmärksamhet o att känna mig älskad. Så hade jag aldrig kännt förrut, jag blev inte förälskad i honom utan jag blev beroende, beroende utav hans närhet där var ja så lycklig.. Ett tag, ja tror han var otrogen o det tror jag fortfarande, hur som så gjorde jag slut.. Sen grävde ja min egna grav ja la mig i den o mådde skit hur länge som helst ja släppte inte in nån bara fler one nights...

MEN DÅ PLÖTSLIGT som en en ängel från ovan så kom Mattias in i mitt liv han fick mig att må bra o känna mig uppskattad innan vi ens hade träffats. När vi träffades så föll jag direkt han var så himla underbar ödmjuk ja allt bra han var som kommen ur en vacker saga. Allt var så himla underbart när vi var tillsammans.. bara en sak var fel ett sms som knäckte mig.. Ett sms som gjorde mig sjuk, jag åt medicin ja inte tålde (vilket ja inte visste) Ja var sjuk över jul o nyår samanlagt var ja sjuk i cirka 7 veckor från start. Det tog hårt på mitt o mattias förhållande jag älskade honom men jag visste varken ut eller in ialfl det resulterade i att vårt förhållande tog slut..
Vi tänkte gång på gång försöka, men det dök alltid upp nå nytt..
Efter några månader så började vi återigen prata men han blev tillsammans med sitt ex, ja mådde skit o hoppade än en gång i ett förhållande ja inte vill prata om. Men sen började ja o mattias prata igen igenom våra bloggar (både ja o han hade pojk/flickvän). Men det tog slut för båda o vi träffades igen o mina kännslor för honom som aldrig försvunnit de liksom ploppade upp o ja blev nykär på nytt vi tillbringade en månad tillsammans en underbar månad, fast den hade vari bättre om ja hade tagi bättre vara på vår tid o inte varit ett sånt PMS monster som ja har varit ja har fan vari sur/ledsen/glad varenda dag o nu i efterhand så tkr ja sjukt synd om min älskade mattias =( han fick ta en massa skit men han blev aldrig sur på mig utan han fanns där fortfarande o han finns där ännu. Jag har svikit jag har ljugigt o ja har sårat mattias vilket ja verkligen hoppas på att de aldrig mer kommer att hända, för han förtjänar en bra flickvän. Han har så himnla mkt kärkek att ge o han ger mig den hela tiden han är alltid så underbar emot mig. Även vi tjaffsar men så är de va ska man förvänta sig vi är liksom två olika individer alla tjaffasr ibland kanske inte på grund av att man gjort nått utan pågrund utav att man är nere eller på dåligt humör helt enkelt.
Mattias är min livsgnista o ja skulle ärligt talat dö utan honom, jag älskar dig så mkt..



Allt detta har påverkat mitt liv negativt o positivt ja är extremt lycklig och stolt över att ha min underbara mattias vid min sida.

Jag har gjort många dumma o osmarta val i mitt liv o javet att antagligen kommer ja göra nått dumt val i mitt liv igen för jag är inte perfekt men ja hoppas verkligen att ja aldrig kommer göra nå dumt val som kan sätta mitt förhållande med mattias på spel. Jag vet ialfl en sak o de är att ja aldrig någonsin skulle kunna vara otrogen emot honom o ja kommer aldrig ljuga för honom igen om de inte är nödväntigt ( typ om de handlar om en överaskninge eller liknande ).

Ja hoppas att jag får dela hela mitt liv med dig mattias =) pratade nyss i tele med dig o nu är ja glad o helt varm inombords fast du är orolig över vad ja skrivi eftersom du inget vet hoppas du aldrig lämnar mig.

Love you allways.

Det jag vill komma fram med detta inlägg är att ingen är perfekt men ändå förtjänar att vara lyckliga. Jag har stött på många personer i mitt liv o ja tkr att även om man använder psykiskt/fysiskt våld så kan man förlåta dock gäller inte det mord ja skulle aldrig förlåta någon om nån mördade nån annan!

Nu ska ja lyssna på musik feel the pain <3

PussPuss

Inom en snar framtid får ja känna min älsklings armar runt mig =)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0